Tårarna smyger snabbt fram när jag läser inläggen
och era reaktioner i gästboken.

Det är skönt att ni finns, ni som tar er tid att skriva.
Tack.

Jag känner mig väldigt involverad i Lucy och det är på grund av (eller tack vare!) våra två underbart glada vita tikar efter henne. Carina, du vet ju vad jag brukar säga om hur lika de är Lucy.
Tack för att du tog hem henne (och Joe) till Sverige, tack för att du låtit mig umgåtts med Lucy och de andra - annars hade jag aldrig fått lära känna henne.

Men det är för jävligt att jag inte kan låta bli att få riktigt vidriga skuldkänslor emellanåt, jag gissar att du också drabbas av såna i svaga stunder Carina. Men det ÄR inte vårt fel. Vi lämnade henne till ett hem vi BÅDA tyckte verkade vara det perfekta för Lucy. Och dåliga människokännare är vi inte. Det vet jag innerst inne, trots att tvivlet tar över ibland. Den här veckan har varit bland de värsta i mitt liv. För att inte tala om vad Du känner/måste känna, Carina!

Jag trodde aldrig jag skulle vara med om något liknande med en hund jag känner.
Aldrig.

Det är riktigt jobbigt att ha alla dessa känslor. Vad enkelt det skulle vara att bara kunna stänga av. Vissa kan ju det där med att stänga av både empati och känslor för -"det är ju bara ett djur". (Fast dom blev kanske utan detaljen empati redan vid födseln, det är nog troligare) Men jag skulle definitivt inte vilja vara en sån!

Usch jag är så besviken på alltihop.

En förklaring till allt hade varit på sin plats, inte för att det gör det särskilt mycket lättare, men att INTE veta är nog det värsta som finns. Då är det stor risk att den hemskaste av fantasier dyker upp och så mår man ännu värre.

Jag vet inte om du som är skyldig eller medskyldig till att Lucy hittades död i skogen läser det här brevet, men om du gör det så ska du veta att min besvikelse ännu inte stängt mina dörrar för att få en förklaring. Jag kan fortfarande resonera öppet utan att döma eller förbanna dig. Jag inbillar mig att om du gav en förklaring så skulle kanske det få Dig att sova bättre om nätterna också.

Katta